Creeper

Yttrandefrihet på riktigt är också konsekvenser på riktigt

14 besökare är inne nu

Nya förtalslagarna – Är det slutet för hatkulturen

Diskussioner

Nu när det börjar närma sig det slutliga skrivandet av de nya förtalslagarna har diskussioner och artiklar kring lagarna kommit igång. Det är viktigt att det diskuteras kring frågorna så att lagarna blir så effektfulla som möjligt samtidigt som friheten att yttra sig vidrörs så lite som möjligt.

Tidigt med yttrandefrihet

Vår yttrandefrihet är en av de äldsta i världen med sina ungefär 250 år och är värd att försvara. När friheten att säga vad man vill infördes var lagarna relativa. Det vill säga lagarna fanns och väl beskrivna men, precis som idag med förtalslagarna, var de mest en syn för ögat och något att visa upp. Det var först på 60-talet som yttrandefriheten började breda ut sig på allvar och makthavare på olika plan förstod att lagarna kanske skall följas. Efterhand hittades kryphål att yttra sig mer än vad som  var tänkt samtidigt som möjligheten att vara anonym klev in på arenan.

Internet

När Internet stegade in hos var man kan man säga att kontakten mellan människor ökade dramatiskt. Nu var det lätt att skicka meddelanden till varandra och det var lätt att nå mängder av folk samtidigt. Vi nådde nu en punkt där myndigheter och media inte hade informationsmonopol. Tidigare kunde man säga att alla har rätt att tala till folket om vad som helst men det krävdes enorma mängder pengar för att kunna starta en tidning stor nog att nå alla. Med internet är den tiden förbi, nu kan (nästan) alla nå alla med några enkla tangentnedtryck. Det är först nu yttrandefriheten är på riktigt och det är först ny yttrandefrihetslagarna testas i skarpt läge.

Anonymitet

Med internet kröp det sakta in möjligheter att vara helt anonym, dvs ingen kan veta vem som döljer sig bakom en text. Tidigare var det möjligt också men det krävdes stora summor pengar och en väl organiserad plan med mycket folk involverade för att föra ut information anonymt till en större mängd folk vilket naturligtvis var möjligt för ett litet fåtal som dessutom aldrig nyttjade möjligheten. Med internet räcker det med relativt lite ansträngning och med inga kostnader alls att helt ensam sitta på sin kammare och anonymt ”tala till hela folket”. Numera har det gått så långt att stora delar av folket är mer eller mindre anonyma på nätet och med det kommer de mindre nogräknades anonyma alias med sitt spridande av information som går långt över gränsen för vad som kan accepteras, med eller utan lagar som stöd.

Förstår inte

De mindre nogräknade anonyma, dvs nätbuset, har med tiden odlat en ny kultur av yttrandefrihet där de menar att man skall kunna yttra vad som helt om vem som helst. De menar att det inte behöver vara sant det som yttras det är själva yttrandet som är en oskriven universell mänsklig rättighet. Med denna syn på rättigheten att yttra sig har det gått så långt att man förstör andras liv med några knapptryckningar. De som fåt sina liv förstörda önskar hellre de tryckt på avtryckaren till ett skjutvapen, det hade varit mindre lidande så. Det gemensamma för gruppen nätbusar är det faktum att de inte förstår hur stor skada de gör andra.

Några nätbusar förstår

De som förstår detta men ändå tycker det är i sin ordning att förstöra liv i hög utsträckning är antingen de som tjänar pengar på förstörandet av liv, de som inte stannat upp och funderat på det eller de som helt saknar empati och omtanke om andra. I denna grupp finns också några kändisar som öppet går ut och tycker man i princip skall kunna förstöra andras liv om man känner för det som exempelvis fd ”Army of Lovers” bossen Alexander Bard eller Bahnhofchefen Jon Karlung och naturligtvis Flashback forums ägaren Jan Axelsson och många fler. Forumet Flashbacks moderatorer förstår med stor sannolikhet vad det handlar om där en del av dem ser det som en så stor ära att få vara moderator att de säljer ut sin empati för denna ära medan en del moderatorer verkligen tycker man skall få förstöra andras liv likt empatilösa monster som inte tvekar att släcka ner människor där det behagar.

Mycket mänskligt lidande

Dessa nätbusar kan inte bara förstöra andras liv de har också gjort och gör det i mycket hög utsträckning. De inte bara förstör liv de försvarar också sin rätt att förstöra liv nu när vi sätter tummen i ögat på dem. De som oblygt omskrivits på nätet lider på alla otänkbara sätt, inte bara vetskapen att någon skrivit om dem utan det får praktiska konsekvenser. Undertecknad som jobbat med anställningsprocedurer vet att i stort sett alla googlar personerna som skall anställas. En anställning är ett stort ansvar eftersom det kan handla om många års förlitan på en person och att den anställde kan få ansvar och vetskap om för företags inre hemligheter eller/och ansvara för stora kostnader.

Välutbildade förstörs för livet

Om en mycket potent och välutbildad person med stor erfarenhet i bagaget plötsligt omnämns på Flashback bara för att hans bil stått parkerat där ett mord ägt rum kommer han aldrig mer att få ett jobb värd hans kunskaper. Denna person måste flytta från sin lite dyrare bostad, sälja sina saker med uppslitande familjeproblem som kan sluta i skilsmässa alkoholberoende och till slut självmord.

Unga förstörs för livet

Den unga flickan som med för lite livserfarenhet lägger ut bilder på sig själv på Facebook möter ofta elaka kommentarer vilket i sig kan ställa till med stora problem för det unga psyket. Den stora faran är dock att nätbusarna på Flashback får upp ögonen för flickan och då är det definitivt slut för henne. Hon kommer aldrig mer att kunna välja det jobb hon vill eller få de vänner hon vill eller göra vad hon vill. I värsta fall tar flickan sitt liv. De pedofiler som jagar unga personer på nätet förorsakar inte på långa vägar så mycket lidande och tar inte så många liv som mobben på Flashback gör även om det är mycket illa det också. Däremot blir sådana fall avsevärt mer uppmärksammade i media än det tysta näthatet.

Alla kategorier förstörs för livet

I vårt arbete att stävja förtal på nätet har vi fått mejl från folk som ofta bara vill ”prata av sig”. Det kan vara unga flickor, äldre män, föräldrar och företagare. Några kändisar har också hört av sig.  Det handlar om hundratals mejl med panikartade beskrivningar av liv som är förstörda. Påfallande och skrämmande många är de som beskriver sina nära anhöriga som tagit sitt liv efter att de blivit uthängda på Flashback. Ännu fler är det som förlorat jobb, vänner, tvingats flytta, byta namn och fått skyddat id. Det är alla sorters människor från den lilla flickan till den framgångsrika företagaren och däremellan helt vanliga anonyma personer, metallarbetaren, förskolefröken, kontoristen, den arbetslöse, pensionären eller i princip alla kategorier av folk springer dagligen gatlopp på grund av sådana som Alexander Bard, Jon Karlung, Flashback forums ägaren Jan Axelsson, hans moderatorer och många fler som har en avgörande roll i sina olika positioner.
Våra enkla statistiska överslag visar att så många som 300 till 500 av de mellan 1000 till 2000 som varje år tar sina liv kan bero på ovanstående personers spridande av sina märkliga förklaringar att få säga vad man vill. Ni är ansvariga för att folk tagit sina liv! Tyvärr kommer de bara i sin avsaknad av empati vifta bort detta med ytterligare tokförklaringar.

Galenskapen måste stoppas

Eftersom nätet och aktörerna där inte förstår, inte vill förstå eller saknar empati om andra människor tolkar rätten att yttra sig också som rätten att förstöra liv måste annat till för att få stopp på eländet. Det håller inte längre med lagar som innebär att den förtalade själv måste driva rättsprocesser, alla förstår att det inte är möjligt för den enskilde ändå har de skrivit lagarna så. Anledning är att leva upp till FN:s mänskliga rättigheter Artikel 12 och artikel 8 i Europakonventionen (snarlik) utan att de skall behöva följa den:

Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Det borde lagskrivarna förstått och har förstått från början att en sådan lag blir fullständigt uddlös och därmed bryter Sverige mot de mänskliga rättigheterna. Till detta kommer de som dömer med sin egen syn, sittande i en skyddad verkstad, vad som skall vara tillåtet helt skilt från hur deras åsikt slagit mot människor. Lagarna måste helt enkelt vara precisa och åtalbara så att egen moral rensas bort så lång det går. Det skall också läggas ett stort ansvar på de som tillhandahåller platser det skrivs på och även där skall lagen vara precis och åtalbar. Lagen skall också kunna beordra nedsläckning av platser på nätet som inte uppfyller det lagen lägger på dem eller där någon urskiljbar ansvarig inte finns oavsett var i Världen platsen ligger. Det som också saknats är flera tydliga exempel på vad som inte är lagligt, hur det går till i gränsfall och vad som ligger nära gränsen men som är lagligt. Till slut måste alla ha rätten att bli ”glömd”. Det kan inte vara meningen att exempelvis ett brott skall ligga en till lags hela livet. Det största motståndet mot dessa förslag, förutom nätbuset själv, är folk från våra domstolar och åklagare. Det är ett genomgående och mycket stort problem att rättsväsendets folk i grupp, organiserat och med skrivna regler visar hur man kan och skall gå förbi våra lagar för att lagarna till slut hanteras på det sätt rättsväsendet vill. Denna form av subblagskrivande måste förbjudas då det är en rättsäkerhetsfara av stora mått. Som exempel kan vi ta den nya lagen från 2015 där kravet på att det måste finnas ”särskilda skäl” för att väcka åtal för förtal och förolämpning togs bort. Det betyder att åklagare och justitiekansler i högre grad ska kunna hjälpa personer som har utsatts för förtal på Internet. Lagändringen är gjord men fortfarande får så gott sam ALLA beskedet: ”är inte av allmänt intresse” när de polisanmält förtal. Dock fungerar lagändringen för en person som har förlorat ett tryck- eller yttrandefrihetsmål ska slippa att betala motpartens rättegångskostnader när det finns särskilda skäl för att få sin sak prövad i domstol.

Lagmannen Gudrun Antemar som ingår i utredningsgruppen om förslagen till de nya lagarna:

Vi måste skydda integriteten bättre genom straffrätten, för om vi inte gör det kommer människor inte våga uttala sig för att de är rädda att bli uthängda, ofredade eller få privata uppgifter spridda om sig. Och då fungerar inte yttrandefriheten.

Så om vi skyddar integriteten bättre skyddar vi också yttrandefriheten.

Debatter kring de nya lagarna pågår

Det har utretts hur nya lagar kan se ut som stoppar det olagliga på nätet. Efter nära två års utredande har det nu tagits fram förslag på dessa lagar som lämnats ut till ca 90 remissinstanser. Vad vi fått erfara är de flesta mycket nöjda med vad de sett. Några inom media har haft synpunkter på begränsning av yttrandefriheten.
Det som pågår nu är debatter i olika grupper om dessa lagar bla i media. Debatterna är intressanta och viktiga att ta del av om man håller på med internet. Med några få undantag kan man lätt skilja ut de olika åsikterna med vad personernas dagliga göromål är eller ”tala om för mig vad du jobbar med och jag skall tala om för dig vem du är” stämmer mycket väl.

 

Länk till förslagen i korthet som omskrivs i denna artikel och som länkarna nedan beskriver

 

Debatter, diskussioner, artiklar om lagförslagen:

 

REDAKTIONEN

Updated: 2016-12-04 — 10:50
FN:s mänskliga rättigheter Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Upphovrätten © till allt material i "I folkets intresse" ägs av "I folkets intresse". Upphovrätten © till bilder ägs av upphovsmakaren till bilden. Inlägg från Flashback (bilder eller text) är copyleft.