Yttrandefrihet på riktigt är också konsekvenser på riktigt
20 besökare inne senaste 30 min. Läs om vår integritetspolicy och cookies i menyn uppe till höger.

Hur känns det att bli förtalad på nätet

Från att ha varit en helt annonym familj till att bli uthängda och kränkta på Flashback uppenbarade sig en extremt brutal erfarenhet som vi skulle vilja vara utan.

Känslan av det obehag och det illamående som uppenbarade sig är obeskrivlig och då menar jag inte det där ordet ”obeskrivlig” som man ibland kastar ur sig utan jag menar verkligen att det är obeskrivligt, dvs det går inte i text beskriva hur hemskt detta är. Hatet till de som ligger bakom förtalet, kränkningarna och allt vad det kan kallas för känns fortfarande gränslöst. Först nu förstår jag hur man verkligen kan hata någon, den känslan har jag aldrig tidigare haft. Jag förstår att det är naturens sätt att överleva kränkande behandlingar att just hata. Hata är en räddning en överlevnadstrategi och en mental mentor som driver upp en människa till ett aktivt försvar mot sina bannemän. Det hände oss och det blev vår räddning!

Innan man fått insikten att försvara sig, eller hata, följer en mycket konstig och obehaglig känsla. Man vågar inte gå ut, man vågar inte tala med grannen, man vågar inte tala med sina släktingar, koncentrationssvårigheterna på jobbet är märkbara om man ens vågar sig dit. Man vet inte vilka man möter på stan som har läst förtalet, kanske tror de på vad som skrivs där? Man låter ljuset vara släkt i hemmet så ingen skall kunna fota genom fönstren, jo det stod folk utanför med kameror.
Känslan av att bli förtalad och kränkt utan möjlighet att försvara sig och utan möjlighet att ta bort lögnerna, som skrivs på nätet, uttrycks ofta i termer som maktlöshet, illamående, och ändlösa stunder av tårar.  Hopplösheten smyger sig sakta på för att utvecklas till apati. Man undviker att gå ut och den tidigare avsaknade sociala fobin börjar tränga sig på. Man besöker inte ens sina nära och kära. Man slutar titta på TV, lyssna på radio och läsa tidningar. Man tvingas in i en social ensamhet. Får svårt för att somna och hamnar i en trötthetsctykel. Självmordstankar dyker upp, någon i familjen försöker sig till och med på den lösningen. Huvudet är sprängfyllt med tankar om hur folk kan bete sig så här mot sina medmänniskor. Helt vanliga jävla människor, där någon bor helt nära ens eget jävla hem, bär sig åt som svin! Hur kan de? Har de ingen emapti? Vad är fel? En av de två, som bor nära oss, har det bra och välordnat med god inkomst och klär sig bra sitter och skriver saker om oss som han inte alls känner till. Han ljuger eller fantiserar ihop det värsta man kan tänka sig utan att ens blinka. Han har inte en jävla aning om hur familjen eller vår dotter är. Förstår inte idioten att han förstör människor som aldrig gjort något ont i hela sitt liv. På andra håll sitter det medelålders arbetslösa och ofta mentalsjuka kärringar och skriver på nätet som finniga snorvalpar. Har ni inget annat att göra? Vad är det för fel på er?  Fattar ni inte att ni förstör liv? Eller är det förstöra liv som är det roliga? De som sitter och hatar framför tangentbordet tror det är lagligt att göra på detta vis. Inte minst den välutbildade idioten som bor nära oss tror det är lagligt att skriva så illa om oss som han gör. Hur kan han ha så dålig kunskap? Vad skulle hans grannar säga om de fick reda på vad han håller på med? Vi får väl testa och se….
MrsMagoo är den utan jämförelse värsta människa jag någon sin sett i skrift. Jag ser inte henne som en människa utan mer som en orm, en slemmig jävla orm som inte på något sätt vill förstå eller kan förstå andra människor. Hon är så upptagen av sin egen förskräcklighet att hon tappat alla gränser för vad man får skriva om andra och dessutom tror att hon hjälper rättvisan, en sån jävla dubbelpajas!

En sak är dock helt säker, det är ni som är det sjuka, det är ni som är allt det ni förtalat oss om och det är ni som skall betala priset för att ni skadat oss för livet, det kan ni lita på! Några är redan förhörda och utredning pågår!  Nästa gång det knackar på dörren kan det vara just din tur.

Jag tackar min dotter för att hon reste sig från ett självmordsförsök och sade ”det är fan inte jag som skall dö” och därefter drog med hela familjen upp ur dvalan av chock och fortsatte dra oss upp mot arenan där hon sedan startade kampen mot förtalarna och mot självaste Flashback. Vår dotter är starkast av oss alla när det gäller, hon segrade över åklagaren och hon kommer att segra över hatet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Genom att klicka på "Skicka Kommentar" GODKÄNNER ni nedanstående regler:
1. Svensk lag gäller
2. Netikett gäller (sök på Google).
Kommentarsfunktionen har en automatisk kontroll. Allt som inte godkänns skickas inte!

Mejladressen behöver inte fyllas i!