Yttrandefrihet på riktigt är också konsekvenser på riktigt
24 besökare inne senaste 30 min. Läs om vår integritetspolicy och cookies i menyn uppe till höger.

Tre år har gått sedan vi startade nättidningen

Tre år av helvete

Tiden flyger iväg, sägs det. För oss går det med snigelfart. Det som började med en åklagares vansinniga uttalade i media, som drog igång det likaledes vansinniga förtalet på nätet, övergick till att handla om jakten på näthatare.

Vi har lärt oss mycket

Eller åtminstone jag har lärt mig mycket under denna tid. Min dotter har ofta påpekat att jag lever i en skyddad värld på nätet för jag har aldrig, fram till för tre år sedan, sett skiten där. Hon har rätt, jag höll mig bara på platser om sådant som intresserar mig. Flashback har jag aldrig någonsin tidigare varit på, dessutom har jag blivit varnad för att gå dit.

Vi vet hur de fungerar

Nu vet jag hur förtalspöbeln fungerar, min dotter kände till det sedan tidigare. De luras och ljuger hela tiden, man kan inte tro på någonting som sägs eller vem som säger det. Jag har lärt mig att man skall låta pöbeln tro att man blivit lurad och fortsätta samtalen som inget hänt. Det ger störst effekt då man själv kan plantera meningar hos motståndaren som motståndaren tror är spontant sagt.
Efter allt vi varit med om blir vi inte lurade längre, vi spelar bara med. Ofta är det väldigt lätt att avslöja dem för de gör ofta små misstag utan att tänka på det. Det är de få gångerna vi är roade av vårt arbete.

Lita inte på någon

Lita aldrig på någon av dessa i grupp, de golar på varandra, lurar varandra men håller ändå till slut ihop. Lita inte på vad de säger överhuvudtaget för det du säger poppar snart upp någonstans. Men om du vet om hur de fungerar kan du plantera unik information medvetet för att sedan kolla om och vilka som hänger ihop. Det lustiga är att folk i sådana grupper lurar också varandra, det till och med hotar varandra för att få sin vilja igenom. Inget är heligt, alla kor kan slaktas i dessa grupper. Har du en sådan grupp mot dig oavsett skall de alltid betraktas som en person. En som inte går att lita på överhuvudtaget oavsett vad de säger eller vad som hänt. Bara om du har någon ”hållhake” kan du kanske komma överens med dem med betoning på ”kanske”.

Anhöriga till pöbeln

Anhöriga och/eller vänner till pöbeln matas nästan alltid av en omvänd historia. Dvs med lögnen att de gör det de gör för att försvara sig mot folk på nätet. Därför är det väldigt svårt, om inte omöjligt, att tala med anhöriga om saken. Vi avråder till och med från att tala med anhöriga. Jag har testat det några gånger men det slutar alltid med att den anhöriga försvarar näthataren och slänger på luren.Tala i stället med polisen, polisanmäl allt, även om det läggs ner. Polisen ser om samma person har anmälningar mot sig från olika håll. De kan, utan att vi vet det, börja spana på en sådan person. Tyvärr lever vi inte som vi lär i denna fråga. Vi polisanmäler bara i undantagsfall. Vi letar själv bevis för att senare lämna över till någon drabbad alternativt till polisen om vi inte själva vidtar åtgärder. Polisanmäler gör vi alltså sällan men borde göra det varje gång vi ser ett brott.

Gamla gubbar och kärringar

Påfallande stort antal av näthatare vi grävt fram är äldre personer. Det är överraskande med tanke på att de borde veta bättre. Men de vi talat med har visat sig inte vara ”vanliga” människor utan är mer eller mindre tokiga. Flera av dem lider av konspirationstankar som de efter en stund själva börjar tro på. En del är bara så skadade av något att skrivandet blir en medicin för dem. Vi roas dock inte av att vara någon annans medicin så de åker med i samma ”smäll”.

Psyksjukhusens alternativ

Flera elektroniska mötesplatser idag har blivit ett alternativ till äldre tiders ”dårhus”. De som mår dåligt känner att de blir bättre av att skriva av sig. Så långt är allt gott och väl men när de får hålla på utan handledning, dvs forum som tillåter vad som helst, eskalerar det till att blir rena mobben mot andra ofta helt oskyldiga personer. Vi vill mena att problemet är mångfalt större än vad offentlig media skriver och absolut mångfalt större än vad våra styrande känner till.

Självmord

Vi har under dessa år tagit emot mail från personer som beskriver självmord i familjer. Självmorden utlöstes hos de anhöriga av förtal på nätet. I Sverige försöker ca 10.000 personer per år att ta sina liv ( källa ). Siffran är fasansfull! Tänk om trafiken i Sverige skulle riskera så många liv. Hur mycket pengar hade satsats för att förhindera det? Flera miljarder, skulle vi tro. Hur mycket satsas för att minska de 10.000 som riskerar att dödar sig själv varje år? Inget!
Vi kan på mycket goda grunder påstå att minst 500 personer varje år tar sina liv på grund av näthatet de varit utsatta för. För anhöriga är detta oerhört känsligt att tala om öppet då de inte vill att näthatarna skall tro att de har ”vunnit”. Flashback är alltså en av de värsta självmordsmaskinerna vi har i Sverige! Åtgärd? Stäng Flashback!

Näthatarsjälvdödare

Vi har sett att de vi hittat identiteter på dör påfallande unga. Vi tror, som sagt, att de näthatar för att må bättre men de mår inte bättre av det med tiden, det är bara en illusion. När de vaknar upp ur näthatardvalan väljer de ibland att ta sina liv. Vi vill inte ens att en näthatare skall nå detta kusliga mål. Felet måste ligga i vår sjukvård som inte lyckas samla upp dessa problem. Eller rättare sagt, det är förmodligen oerhört svårt att ens få tid till psykvården. Mer psykvård, mindre näthat, så enkelt kan det vara.

Stämningar och kontoinflation

Vi har till dags datum stämt/åtalat omkring 40-50 anonyma användare på Flashback. Några till är på gång. Hur har vi hunnit med det då varje stämning tar ett halvår att genomföra? Svaret är enkelt, det är få personer bakom de 40-50 anonyma galningarna. På Flashback har många av medlemmarna runt 50 konton per person.  Av de lite mindre än 400.000 som någon gång postat på Flashback har i genomsnitt postat med 10 olika konton. Flashback har ungefär 35-45.000 riktiga postande människor som medlemmar. Flashback är stort men det är inte så stort som siffrorna säger, de är ordentligt uppblåsta.

Bygger allt själv

Jag bygger mina datorer och allt annat själv. Det är en av få saker min dotter inte kan, därför bygger jag hennes datorer också. Vi har ganska mycket datorrelaterad elektronik nu. Där jag nu sitter och skriver kan jag räkna mig fram till 7 datorer, varav en är bärbar men används som stationär. I skåpet bakom mig finns ytterligare en bärbar dator. Jag kan också räkna till två pågående datorbyggen, 8 DVD-spelare, 6-7 moderkort, en stor hög med minnen, två laserskrivare, två vattenkylningsaggregat för processorer, ett knippe processorer, 28 hårddiskar och en jävla massa annat. Hos min dotter finns 4 datorer och en massa hårddiskar. Det märkliga med samlingen är att allt används.

Programmerare

Jag är en programmerare. Inte för skript och sådant skit utan jag programmerar i de tunga grejerna, dvs i ”C”. Med ”C” kan man göra i stort sett vad man vill med datorn. Bara fantasin sätter gränserna. Vi har ett antal program färdiga som vi använder och några nya idéer är på gång. Vi funderar som bäst just nu om vi skall dela ut programmen eller en del av dem gratis till våra läsare. Detta är den roliga delen av vårt arbete att utveckla och använda våra progrm, eller rättare sagt, den enda roliga delen. Med dessa program har vi lyckats med sådant som inte borde vara möjligt eller är omöjligt utan programmen.

Identiteter

Vi har lite över 600 identiteter på Flashback till användarkonton, och vi har ca 5000 personuppgifter på folk som reggat sig på Flashback utan deras kontonamn.

Respekt

Vår nättidning och vår grupp, SIG-gruppen, har fått stor respekt var vi än vänder oss. Polisen, rättsväsendet eller media visar respekt. Polisen har till och med erkänt att våra grävarkonster är unika. De använder vårt material som exempel på hur man gräver fram anonyma på nätet. Vi har så stor respekt på Flashback att allt som postas om vår nättidning eller SIG-gruppen raderas så fort de upptäckt det. Vi är mycket stolta över den respekt vi åtnjuter.

farligt

Svar: Vi har databasen själva i tryggt förvar och ja, vi är ”ytterst farliga” för er

Vår uppgift

Vår yttersta uppgift är att fixa så vi inte längre behövs!

x

REDAKTÖREN

 

 

2 Kommentarer

  1. Vi lider med dig, ge aldrig tappt.

  2. italiano:
    Vi lider med dig, ge aldrig tappt.

    Tack Italiano, det värmde!
    Vi avser aldrig att ge upp, nätböbeln får inte vinna, det är vi som skall vinna!

Kommentarer are closed.